nattmask

Men förutsättningarna för livet fortsätter dock att förändras, lite väl snabbt för mig. Lägga sig ner och självdö, eller att slåss? Båda ligger väl i människans natur, men hur långt är man villig att gå för att försöka förändras? Eller ska man bara ge med sig och acceptera den man är, på gott och ont?

Igår var en sån där dag som började skönt, men slutade i katastrof.

Ibland går det inte att förklara på flera olika sätt, ibland kanske det inte är sanningen som är det viktiga, utan omständigheterna och konsekvenserna. Så är det säkert för andra iaf. jag analyserar väl för mycket.

Och vi vet väl alla hur det är,

hundra bra saker glöms bort på grund av en dålig.

säg tusen bra saker och en dålig till någon, och de kommer ihåg den dåliga.

Det är inte så att det är mitt fel, utan det är jag som är helt fel.